I Chattes huvud

Det blev en skön vecka i Venedig med många timmars trekking runt på öarna. Denna gång hittade vi de små barerna och osteriorna på bakgatorna som inte har Menu Turistico utan serverade på italienska, spännande, prisvärt och gott. Tempen var stadsskön och turistmängden låg, ja mycket låg. Bara standardinslaget av en och annan Japanflock.
På fredagen vaknade vi till dimma, sedan blev det sol som följdes av dimma sedan sol igen när vi nådde flygplatsen och då händer det igen. Planet är försenat men det är inte nästa dimma som oturligt nog landade innan vårt plan och stängde dörren för vår hemresa. Efter lång väntan på besked så fick det bli en ny hotellnatt och på lördagen tåg till Bergamo utanför Milano för att denna gång ha lite tur och lyfta mot Stockholm. Tack Ryanair för dålig planering utan den skulle vi inte få se så mycket av Italien.
Mera bilder på "Chatelain in Space"-länken nere till höger.

Ska bli skönt med lite sammanhängande vardag nu efter Julledighet och semestertripp.

90%

Då är det januari igen och dax för Venedig efter tre hektiska dagar på jobbet. Missade ju en del då jag fick influensan där för ett år sedan, så nu upptar vi besöket och fortsätter vår promenad ute på San Marco. I år bor vi vid den lilla gröna platsen ovanför Markusplatsen på bilden, det tar en timma dit med båtbussen från bron genom Grand Canal.
Följ gärna med på "Chatelain in Space"-bloggen (den mobila fotobloggen nere till höger).
Ha det bra för det tänker vi att ha.

Still 97%

Att uföra muskulärt arbete med något som är spännande, lite svårt och dessutom roligt i en miljö som nästan inte finns men ändå gör det (extrem natur) det är avkoppling. När man står i ett stup och planerar hur detta lilla problem ska lösas eller när man har "flyt" nedför pisten, så garanterar jag att man inte tänker på jobbet eller något annat sekundärt problem. Då är fokus här och nu.
Att få uppleva detta område på vintern är ett tillägg till alla vistelser här under min ungdom. Området känns komplett, trots att man inte har bestigit Eiger, man måste ju ha något att se fram emot.
Det sorliga är att det tar mindre än 2 minuter att vara tillbaka i vardagen, men nu känns det som en ljusare vardag. Jobbet hos Leica är nu ett teamwork, man ser ljuset i tunneln (som det heter), hoppas bara det är riktigt ljus nu och inte det artificiella som man blivit lurad av så många gånger. För övrigt känns det som att alla problem går att lösa på liknande sätt som i en svart puckelpist ;-)    No Fear

PS.  När jag gick hem ikväll så lyste det uppe på Eiger, någon övernattar i hyttan nedanför toppen. Hujedamej.

Först några dagar i Heerbrugg hos Leica som var mycket givande, nu känns det verkligen att det negativa klimatet har blåst bort, nu pratas det ett språk som man förstår och äntligen så är man ett team igen.
Sedan bar det av mot Fislisbach och bekanta där, en trevlig kväll med vin- & Grappa-provning, ostfondue (med chilli = kanon) och mycket gamla minnenprat. Vidare sedan idag hit till Grindelwald som jag aldrig har sett på vintern. Men var har de gamla Schweiztågen tagit vägen, det är nya moderna tåg med stoppade säten så man vill ju bara sitta kvar och njuta, nä tacka vet jag gamla träbänkar så att man njuter när man kliver av tåget.
Jag har redan hunnit med de traditionella Schweiziska maträtterna inkl. lokalt öl, vin & Rivella, Jag började med en 3cm tjock svinstek med ostspätzle, diverse kötträtter med brun sås, ostfondue, stekt kalvkorv med rösti och en bündnerteller, detta gäller sedan i tisdags inte allt idag. Så vi får väl se vad man kan hitta nu de sista dagarna.
Det är nog inte den diet man ska hålla sig till men nu börjar ju förbränningen. Har redan gått upp till hotellet två gånger 1/2 -timma, ena gången bärande på skidskor och skidor. Det är mycket brant upp och pulsen är nära max men det är bra uppvärmning för morgondagen då blir det skidbussen ner till stationen och sedan tåget upp till Kleine Scheidegg, jag kommer nog att hålla mig där och hoppas på att Eiger tar av sig mössan. Redan så tycker man att man bara ser bergsväggar när man försöker att se himlen och då vet man att det är ytterligare 1,5 km vägg i molnet. Men så är ju livet, man vet att det finns en framtid men man vet inte hur den ser ut.

Tre veckor kvar, sedan är det skidåkning  i Grindelwalt nedanför Eiger, härligt. Hittade just en liten film om "skidåkning" från Eigers topp, det kallar jag odd.


Det finns extremskidåkning och så finns det detta.
Men för att få en kick så räcker det nog att få vara några dagar nedanför den onde och försöka hitta det goda och det blir nog inte svårt, jag har väntat 50 år på att få testa dessa backar när snön ligger, så kolla in fotobloggen om tre veckor.
Först är det Techmeet i Heerbrugg och det ska bli mycket intressant att få höra hur vi jobbar i världens alla hörn på Leica service. Denna kick off behövs verkligen med nya ägare och nya arbetsmetoder. Så jag ser fram emot veckan i Schweiz.

Då har man varit i Venedig till slut och varför dröjde det så länge. En helt fantastisk stad att strosa runt i, det tar några minuter när man går runt och så börjar man fundera, vad lungt det är, tyst. Ja just det, det finns inga bilar som hetsar, låter och stinker. Vattnet och de gamla byggnaderna gör också att allt känns så rogivande. Det är ett varuutbud som är lite annorlunda inte bara det "europeiska main stream". Den lilla haken är dock att det är dyrt och mycket dyrt. Det är ju en stad som inte behöver ragga sina turister, de jobbar väll mer på att minska tillströmningen.
Kolla in lite bilder på mitt Picasa webalbum
http://picasaweb.google.se/mats.chatelain/Venedig2008    så har ni också fått vara med.
Tyvärr så blev man sjuk, febrig näst sista dan och orkade då inte röra sig, fick sova ut och så avslutades resan med att flyget ställdes in pga dimma, men 28 timmar senare så låg man vid hemmahamn igen.

Ja det gick inte att undvika, det blev en resa till Paris, lite julshopping med avkoppling och att komma ifrån verkligheten några dagar. Paris har blivit som ett gift någon gång eller gånger under året måste vi dit det är bara att acceptera. Kul att ha nya systemkameran, se lite bilder på min Picasasida http://picasaweb.google.com/mats.chatelain/Paris2007 , men mobiltelefonens kamera används också, sjukt men bekvämt.
Jobbet känns nu kul med en nytändning efter 30 år, äntligen känns det att Leica Sverige är ett företag som vill satsa på framtiden. Serviceavdelningen ska anställa, kors i taket, och vi får vår koordinatortjänst (jag). Det känns verkligen inspirerande att kunna börja skapa det vi pratat och drömt om i mer än 10 år.
För övrigt i denna mörka årstid har vi kommit till att det är dax att pimpa lägenheten med ljus & och småprylar. Jag började dock med att riktigt rensa arbetsrummet som hade belamrats med tekniska prylar i flera lager, känns faktiskt riktigt skönt så nu kan man fokusera på det som man stoppar framför näsan utan att störas av allt annat man lockas av, kanske ett ryck i badrumsprojektet rent av. Ja man ska inte överdriva, det är nog något bra på TV ikväll.

Då har vi varit i Normandie. Vi flög med Ryanair från Skavsta till Beauvais norr om Paris där en hyrbil väntade (Hertz, inte att lita på). Vi åkte iväg i mörkret och med hjälp av nya tekniken GPS, Wayfinder i mobilen mot Lyons-la-Forêt, en liten by i skogen ca 6 mil från flygplatsen. GPS'n var ovärdelig i mörkret. Väl där bodde vi i ett 1700-tals hotell som var mycket fint och när vi vaknade på morgonen så såg vi att byn var lika fin och gammal. Efter äkta fransk frukost, marmelad och croissant åkte vi vidare mot Les Andelys vid Seine. Här promenerade vi omkring en stund i byn som ligger nedanför slottsruinen Château Gaillard som byggdes under beskydd av Rickard Lejonhjärta (Couer-de-Lion) år 1197.
Nu fortsatte vi en bit norr ut efter Seine för att sedan svänga först väster ut mot Lisieux och därifrån norr ut mot Deauville, Normandies Monte Carlo. Vi stannade inte där utan åkte vidare mot Villers-s-mer en liten ort med billigare hotell, där halka de första ostronen ner.



Dagen därpå fortsatte vi efter den vackra normadiska kusten med flera stopp för promenader på standen, det blev en hel del snäckskal plockade. I Cabourg var det marknad med många dofter av kryddor och salami. Där blev en liten gris inköpt, i järn, får bli handbagage men ojj vägde visst 12 kg bara att checka in.
Nu har vi passerat Quistreham norr om Caen och letar hotell efter Sword Beach och Juno Beach men det är lördagseftermiddag och allt verkar bokat eller stängt för säsongen. Det är fina gamla byar efter kusten och lite innåt landet är det som att komma tillbaka till 1700-talet, det är bara en och annan bil som stör intrycket. Vi beslutar oss för att åka till Bayeux och där finner vi husrum. Det här är en mycket fin stad med gågata, katedral och små slott som chambre d'hôte så andra natten byter vi till ett slott med park och allt mitt i stan, fantastiskt.
På söndagen gör vi en utflykt mot kusten och besöker den Amerikanska krigskyrkogården vid Colleville-s-mer, Omaha Beach. Vita kors så långt man ser, overkligt att 100000 dog vid invationen 1944 (se bild  under länkar, chatelain i nutid). Vi var oxå vid Pointe du Hoc, klippan där tyskarna hade bra utsikt över stränderna men nu är totalt sönder bombad.
Först på måndagen besökte vi museet med Bayeux-tapeten (från 1100-talet) den visar en berättelse från William Erövrarens tid, det var rätt tid att besöka nu utanför turistsäsongen. Sedan började vi färden hemåt men via  Vernon och Giverny vid Seine där Monets trädgård och hus ligger som ett museeum. Mycket vackert även denna årstid och återigen skönt att vara utanför turistsäsongen.
Sedan var det bara några mil kvar till Beauvais och flyget hem. Några sköna avkopplande dagar i höstens kaos. Nästa tripp blir till Paris i januari, det är där man kan koppla av.