I Chattes huvud

Att uföra muskulärt arbete med något som är spännande, lite svårt och dessutom roligt i en miljö som nästan inte finns men ändå gör det (extrem natur) det är avkoppling. När man står i ett stup och planerar hur detta lilla problem ska lösas eller när man har "flyt" nedför pisten, så garanterar jag att man inte tänker på jobbet eller något annat sekundärt problem. Då är fokus här och nu.
Att få uppleva detta område på vintern är ett tillägg till alla vistelser här under min ungdom. Området känns komplett, trots att man inte har bestigit Eiger, man måste ju ha något att se fram emot.
Det sorliga är att det tar mindre än 2 minuter att vara tillbaka i vardagen, men nu känns det som en ljusare vardag. Jobbet hos Leica är nu ett teamwork, man ser ljuset i tunneln (som det heter), hoppas bara det är riktigt ljus nu och inte det artificiella som man blivit lurad av så många gånger. För övrigt känns det som att alla problem går att lösa på liknande sätt som i en svart puckelpist ;-)    No Fear

PS.  När jag gick hem ikväll så lyste det uppe på Eiger, någon övernattar i hyttan nedanför toppen. Hujedamej.