I Chattes huvud

Det är de små detaljerna som gör det... eller orsakar det... eller förorsakar det,  äh vad spelar det för roll.
I lördags fick jag för mig att hänga på låset på fotoaffären, bara titta, bara TITTA, BARA TITTA och det gick så som det brukar, 5 lökar fattigare gick jag glatt därifrån rakt ut i skogen till mitt Shangri-La bland granar och kottar. Ahh en njutning med ett nytt (nja något begagnat, kors i taket) objektiv, ett macro Nikon 60mm 2,8. Ny teknikpryl och skogen det är livet det, jag vet exakt hur många steg jag tar, vad jag förbrukar för energi och var jag är under GPS-himlen. Sedan går jag hem och tittar på datorn var jag varit, alla data har skickats via cyberspace till min "site", vad skönt detta känns, jag kom inte bort, jag finns.
På tal om att finnas, söndag em fick jag ett infall att jag ska nog pröva Lidingös MTB-track. Utrustad med GPS, tripmätare, färskt vatten och ett jävla anamma så gav jag mig ut i terrängen. 2 km och slörp så fastnade jag flåsande på ett vattensjukt gärde, på't igen, uppför en backe över 876 rötter till ännu mera flåsande. Vattenpaus för att nollställa pulsen och så på nästa 4567 rötter, vattenhål och andra hastigt uppkomna hinder, en krash och efter en timma hemma. Glad och nöjd så sätter man sig framför datorn och konstaterar att det har i snitt gått i 6 km/h och förbrukat 200kcal. Jag kunde med andra ord tagit unden på en promenad och sluppit att riskera livet... men kicken gav mig 100 poäng. Nästa helg ska jag nog försöka att komma upp till 7 km/h.
På detta sätt får en technoholic sin dagliga fysiska träning.